Förlossningen

Varning för lång och detaljerad text o
Du är känslig för sånt. :P

Då kan vi dra historien om när vår älskade Tilde kom till världen.

Den 3 maj vaknade jag vid fyra på morgonen och det kändes som det kommer ut något. Kanske slemproppen tänkte jag. Ska jag gå upp och titta? Nä för då är det nog inget. Jag vänder mig om i sängen och jo nu känns det ännu mer som att det är något som läcker lite. Reser mig upp för att gå upp på toaletten och då rinner det längs med benen. Jag blir alldeles skakig och går in och väcker Andreas och berättar att vattnet gått. Lägger mig bredvid honom en stund och darrar i hela kroppen. Varför vet jag inte. Nervositet kanske? Tänk nu ska vi äntligen träffa vår bebis. Kanske är vi föräldrar vid lunchtid? Värkarna börjar komma med ganska långt mellanrum. Men ändå ska vi ju åka in eftersom vattnet gått och bebisen aldrig varit fixerad.

Vi äter frukost och väcker så sent som möjligt Molly. Vid 6 ringer vi Andreas föräldrar och säger att vi kommer med Molly.

När vi kommer till förlossningen får vi sitta och vänta ganska länge utanför. Många barn som ska komma till världen tydligen. Lagom mysigt när man väl reser sig upp sen. Sitter ju med en stor handduk i byxorna. Den blir helt nerdränkt i fostervatten så den är bara att kasta på toaletten såfort vi kommit in.

Dom känner hur bebisen ligger och det är högt upp i magen. Dom är osäkra på om det är huvudet eller rumpan som är neråt så en annan barnmorska kommer och känner. Inte hon heller är säker så överläkare Hurtig kommer in och känner och tittar med ultraljud. Tack och lov är det huvudet som är neråt. Vill ju inte bli snittad! Eftersom bebisen inte ens är ruckbar utan rörlig i magen och vattnet gått så får jag bara ligga ner. Värkarna som fanns innan har stannat av och jag blir inlagd på bb i väntan på att något ska hända. Får bara kliva upp när jag ska gå på toaletten och då ska dom lyssna på barnet efteråt. Timmarna går och inget händer. Andreas åker och fixar lite saker på jobbet och hämtar sedan Molly. Kvällen kommer och värkarna börjar komma med 15-30 minuters mellanrum. Andreas får ju inte sova på bb för det är fullt så han sover hemma med mobilen på ifall han måste dra iväg snabbt. Molly sover hos sin farmor och farfar. Jag är jättetrött efter att sovit dåligt och varit vaken sen 4 och känner när klockan börjar bli 21 att jag inte orkar att förlossningen då ska dra igång. Får bricanyl för att stanna av värkarna och en sämntablett. Bricanylen brukar ha effekt i 4-5 timmar säger dom så lite vila borde jag hinna få. Morgonen kommer och inga värkar. Dom försvann. Bricanylen har gjort mig alldeles darrig. Så obehagligt!

Jag tappar modet att detta ska gå vägen. Varför kommer inga värkar? Hur länge ska jag behöva vara ifrån Molly? Bryter ihop lite smått, men blir peppad av en barnmorska. Hon övertygar mig om att allt kommer gå så bra. Jag är rädd för att bli igångsatt men vill ju samtidigt att det ska bli så fort som möjligt. Vid lunch beslutas det att jag ska sättas igång för nu har vi väntat tillräckligt länge. Av tappen är det bara ca 0,5 cm kvar och jag är öppen 1,5 cm. Då passar det med en ballong som trycker på som barnets huvud. Dom sätter upp den och fyller den. När den åker ut så är jag öppen 4 cm. Detta händer ca 1 timme senare.

Då blir vi flyttade till förlossningen. Värkarna är fortfarande inte igång så jag ska få dropp. Min barnmorska hette Maria och med henne var en undersköterska och två studenter.

Klockan 15 satte de droppet och värkstart var 15.10. Värkarna blev snabb jobbiga och jag fick lustgas. Ville ha epidural, men dom sa att jag måste få etablerade värkar först. Enligt min journal hade jag dessa vid 15.25. 16.00 hade jag så ont så jag kände att jag klarar inte mer. Jag dör! De beställer epidural. Jag är öppen 5 cm. Kan inte narkosläkaren bara komma?! Andreas håller mig i handen genom alla värkar och jag försöker att verkligen fokusera på andningen. Det gör så ont. Jag ska aldrig mer göra det här bestämmer jag mig för. :P

Lite senare ska de sätta en skalpelektrod på barnets huvud. Jag får en värk och hon håller fortfarande kvar handen då. Varför gör hon så? Jag blor nästan förbannad. Hör att hon säger "huvudet står precis i öppningen". Vad betyder det? Är det nära? Nästa värk känner jag hur bebisen liksom snurras ut. Huvudet är ute. Dom säger åt mig att andas. Denna gången lyssnar jag (det gjorde jag inte med Molly). Nästa värk kommer hela kroppen ut. Jag hör hur mitt barn skriker. Får upp henne på bröstet. Frågar vad det blev och får veta att jag fått en till dotter. Fantastiskt! Hon är alldeles kladdig precis som Molly var. Har i efterhand läst att barn som kommer lite tidigt har mycket fosterfett och fullgångna har det inte. Tilde föddes enligt sjukhuset i vecka 37+2. Enligt mig 38+5.

Hon föddes den 4 maj 16.25. Vägde 3086 gram och var 47,5 cm lång. Epiduralen som beställts 25 minuter tidigare avbeställdes. Personalen hann inte på med skyddskläder och alla vart nog lite förvånade när hon kom så snabbt. Jag var lättad. Utanför såg vi alla tjejer som sprang vårruset utanför. Jag hade gjort mitt egna maraton.

Precis som förra gången tycker jag att det är så smärtsamt och vidrigt när jag är mitt uppe i förlossningen och efteråt så känns det så häftigt och en upplevelse jag absolut inte vill vara utan.

Denna gången vågade jag nog vara med mer så jag känner att jag har bättre koll. Andreas var ett sånt stöd och jag hade aldrig klarat det utan honom. Han fanns där hela tiden och höll min hand och berättade för mig hur duktig jag var och det fick mig att klara att gå vidare.

Nu har jag min underbara familj. Jag har alltid önskat mig två flickor precis som min lillasyster och jag. Så min dröm har blivit uppfylld. :)

Såklart bebis är här

Har inte bloggat på länge. Borde väl sätta igång igen.

Fick frågan om bebisen kommit. Och såklart att hon har det. Vår Tilde föddes den 4 maj. Hon mätte då 47,5 cm och vägde 3086 gram. Nu är hon nästan fyra veckor och är världens snällaste bebis. Snällare finns inte. Och tänk att kärleken räcker till gott och väl till båda. Molly älskar sin lillasyster och vill hela tiden pussa och klappa. Jag ska sen lägga ut min förlossningsberättelse.

Men nu ska vi fira mors dag och Andreas födelsedag ska förberedas. Jag fick baden baden stolar till altanen av mina fina flickor (eller är det från mannen?).