Då ringde det på dörren och där stod en av våra vänner och Andreas barndomskompis föräldrar med en present till Molly. Dumma dumma jag stod ju bara och pratade med dom i dörröppningen. Klart jag skulle bjudit in dom på fika, men tanken fanns inte när dom var kvar, bara såfort de hade åkt. Så dum jag känner mig. Supergulligt av dem att komma förbi med present, det hade de verkligen inte behövt.
Dessa blir ju toppen sen till våren. Tack tack!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar