Sjukhusbesök

Nu har det snart gått fem år. Trodde dom skulle släppa mig då, men han sa att jag får en ny tid om ett år igen. Lika bra antar jag även om det skulle vara så skönt att slippa. Dock så sa han att eftersom jag klarat mig såhär länge och inget nytt har kommit så har jag nu samma risk som alla andra där ute att drabbas. (och att man ska drabbas två gånger talar väl inte oddsen för). Kändes skönt att höra. Jag ska ändå ta bort ett födelsemärke på foten, men det ville han att en kirurg ska göra så jag ska få en remiss. Det såg dock inte ut att vara något farligt för då börjar ju karusellen om och jag skulle bryta ihop. Men så ska det inte vara!

Molly var supersnäll och sa inte ett knyst på hela tiden förutom en gång då hon skrattade åt doktorn. Annars känns det ju alltid bättre att inte behöva ta med henne, men Andreas är ju bortrest så vad ska man göra.

Åkte hemifrån 7.30, hade tid 8.00, men fick väl komma in någon minut innan. 8.05 var jag klar och 18 minuter senare hemma igen. Skönt med bil, jag var hemifrån mindre än en timme. Hade man åkt buss hade det nog gått på det dubbla med alla väntetider och så.