Tilde har precis passerat 9 månader. Snart är hon ett år. Tiden går så himla fort. Vart tar den vägen? Hon kryper nu och ställer sig upp mot soffan och kastar sig sedan mot mig. Inte alls rädd. Jag är så lyckligt lottad som har två härliga döttrar. På den punkten känner jag allt livet är komplett. Sen har man mycket kvar på de andra. Kanske lite trettioårskris som börjar komma. Jag har ju insett att man inte är så jäkla ung längre. :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar