Kärleken till Molly blir bara starkare och starkare. Trodde inte det var möjligt. Hur mycket kan man älska någon? Jag kommer bli en sån där som sitter och gråter på varenda skolavslutning för jag blir så rörd. Astrid Lindgrens "du ska inte tro det blir sommar" får mig redan att snyfta när lilla Ida sjunger om vad hon tycker barna ska ha.
Jag har så svårt att tänka mig att jag ska kunna älska någon annan lika mycket. Att nästa barn kommer vara likadant, men jag vet ju att detta är tankar som slår många inför att det ska bli syskon. Och att det faktiskt är så att denna kärlek inte är något som är begränsat utan som det finns hur mycket som helst av så den räcker gott och väl. Men ändå finns oron där. Förra graviditeten var jag så fokuserad på det jag hade i magen. Nu är jag mer fokuserad på det jag har här ute och ibland kan det kännas orättvist mot den nya bebisen att jag inte funderar lika mycket och längtar på samma sätt. Men det klart nu är jag ju redan mamma. Det var jag inte då. Och jag är ändå när jag tänker efter säker på att jag kommer älska nästa barn precis lika mycket. Vackrare kärlek finns nog inte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar