Ultraljud. Jag är lycklig!

På ultraljudet gick allt jättebra. Hon sa att det såg jättefint ut. Kändes så enormt skönt. Jag var så lättad bara jag såg att något rörde sig där inne. Det lever! Dock är vi framflyttade och jag hade ju hoppats på att bli backad iallafall en vecka. Så nytt datum är 19 december. Det innebär att jag nu är i vecka 17 och inte 18. De vill att man ska vara i vecka 18 när de tittar på hjärtat, eftersom det är så litet så vi ska tillbaka igen på tisdag. Så mysigt, den gången kommer jag ju inte vara orolig på samma sätt som jag var nu. Jag har ju sett att vår bebbe lever och sprattlar för fullt där inne. Bebisen är ca 16 cm lång. Ena gången som hon försökte se könet så höll den för med händerna och sedan låg fötterna i vägen så vi fick inte se. Men vi får ju en ny chans på tisdag.

Min livmoder ligger i framvägg vilket innebär att det dröjer längre för mig att känna sparkar än för andra. Tråkigt, men det är ändå skönt att veta varför min mage känns lugnare än andras.

Jag är kär. Det hela känns ännu mer verkligt nu. Det är ett under, ett mirakel, det finaste som finns. Tänk att man får uppleva något så stort i sitt liv. Det ska man vara tacksam för.