Välkommen till världen Molly

Natten mellan lördag och söndag vaknade jag runt fyra av mensvärk. Jag var upp på toaletten och när jag kom tillbaka till sovrummet så var trosorna blöta. Hmm. Man kan väl inte torkat sig så dåligt liksom.. :P Tog nya och stoppade papper i trosorna. Innan sex var jag upp på toaletten igen. Hann inte ens sätta mig ner så rann det något lite rosa vatten. Ringde till förlossningen som trodde att det kunde vara slemproppen som lossnat. (Är den verkligen så rinnig, men den kunde rinna sa dom.) Hon sa åt mig att sätta på en binda och återkomma om det blev blött. Fem bindor senare ringde vi till förlossningen igen. Då var klockan runt halv tio. Hon sa att vi skulle komma in på en kontroll. Halv elva var vi på sjukhuset. Självklart ska ju mannen raka sig och sånt när det är dags, haha..

Hon satte igång ctg på mig och jag hade värkar med 3-4 minuters mellanrum. Var öppen ca 4 cm. Hon gjorde en svepning. Gjorde ont som fan, så tårarna höll sig inte borta. Sen fick jag gå och bada. Låg i badkaret och värkarna började komma varannan minut. Blev endel tårar där med.

Klockan halv två fick jag nog och ville ha lustgas så vi fick gå in i Förlossningsrum nummer 6 som skulle vara vårt rum för obestämd tid. Vi blev tilldelad ny personal eftersom hon som tagit hand om oss fram tills dess slutade för dagen. Fick en barnmorska som heter Marina. Hon var riktigt suverän. Bättre kunde jag nog inte fått.

Efter detta är allt bara suddigt. Jag fick lustgas och hittade en ny bästa vän. Jag fattar inte hur man klarar att föda barn utan den. Det skulle jag aldrig göra. Fick också epidural lite senare då jag var under lustgasdimma. Var helt övertygad om att det var Andreas syrra Jenny som gav mig den och att Andreas stod framför mig naken, vilket han absolut inte gjorde. :P När man har andats in mycket lustgas så låter det hela tiden "bojng bojng bojng". Jag är dock medveten om att det bara är jag som hör det och säger inget. Försöker verka så nykter som det bara går så dom inte ska ta gasen ifrån mig. Ibland säger dom åt mig att släppa masken, men det vill jag inte. Det är skönt att vara omedveten om vad som händer runt omkring mig.

Drygt en timme senare så skriker jag i masken när värkarna kommer. Det är som en naturkraft som tar över. Jag vill krysta, eller kroppen vill krysta. Men jag är ju inte öppen ännu. Barnmorskan undersöker mig, jodå, jag har öppnat upp nästan 5 cm på den tiden. Fantastiskt. Det är bara att börja krysta. Rädslan för att spricka kommer. Jag ligger och kniper igen benen så dom sätter upp bengrejer så jag ska sära bättre. Jag som hade bestämt att jag skulle stå upp och föda var helt utom kontroll. Jag trodde inte att jag skulle känna mig så osäker. Jag ville abslut inte ligga ner innan, men nu blev det så. Hon kom ut som en kanonkula sa dom, under mina vrål. Fick sy typ 8 stygn eller nåt. Andreas satt med Molly då och jag grinade för smärtan blev så mycket starkare utan min bebis. Dom höjer lustgasen till 70 (vad det nu betyder).

17.18 i söndags kom vår vackra dotter till världen under omständigheter som kändes dramatiska för mig, men förmodligen var hela vanliga. Tycker synd om folk som fanns i salarna bredvid och ännu inte fått sina bebisar. Stackarna va jag måste skrämt dem med mina avgrundsvrål. Konstigt hur primitiv man kan bli i de lägena.

Runt 23-tiden fick vi lämna förlossningen och jag kördes i rullstol (första gången) till BB Lättvård där vi spenderat tiden fram tills idag då vi åkte hem.

Vi mår bra alla tre. Vår lilla är en nattuggla och sover hela dagarna för att sedan hålla sin mamma vaken hela nätterna. Jag måste anpassa mig till henne och göra samma sak.

Vår välkommenskylt på förlossningssal nr 6.

Min bästa vän under förlossningen :P

Äntligen är hon här.

Vår tös någon timme gammal.

3354 gram och 48,5 cm lång.

Molly tillsammans med sin pappa på BB Lättvård.