Imorse så kände jag hur det spände precis under revbenen och kände med handen. Då var det som en liten hård knöl. EN FOT! "Fort fort, din hand" sa jag till Andreas. När han känner så har självklart foten försvunnit in igen. Så tråkigt. Jag vill att han också ska känna för det är ju så häftigt! Har varit på en promenad bort till Norremark nyss och bebisen höll på att vända sig inne i magen. Kan ibland bli lite obekvämt så man måste stanna till..
Nä nu tycker jag faktiskt att bebisen får ta och visa sig lite för sin pappa också. Inte vara så skygg.. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar