Sömnbristen bryter sakta ner mig. Inatt har jag iallafall sovit fem timmar och det är jag rätt nöjd med faktiskt. (Allt är ju relativt) Igårnatt sov jag 3½ timme. Sen på morgonen kan jag somna och sova en timme eller så, men man ligger ändå såå mycket efter. Detta gör ju att man får panik. Inte kul att ligga och gråta för man kan inte sova mitt inatten fast man är så hemskt trött. Andreas förstår inte riktigt heller utan hävdar mer att behöver man sova så kan man sova. Önskar bara att någon förstod en.. Kroppen bara vägrar somna. Jag fattar inte. Har haft sömnproblem i perioder tidigare i livet också, men såhär illa har det aldrig varit. Inte kul att vara mörk under ögonen och känna sig som en zombie med huvudvärk hela dagarna.
Ska prata med barnmorskan om detta på måndag när vi ska dit. Man kanske kan få något utskrivet. Har suttit lite och googlat och är inte ensam bland gravida kvinnor runt om i landet iallafall. Något måste de ju kunna göra. Såhär kan man inte ha det i tre månader framöver.
Jag förstår dig! Min sambo menar också att om man bara är tillräckligt trött så kan man sova. Jag själv blir galen när jag inte kan somna om efter toabesök. Jag ligger och kämpar och vänder mig, men ingenting händer. Blir stressad av att inte kunna sova.
SvaraRaderaSambon tillhör kategorin människor som lägger huvudet på kudden och somnar. Själv måste jag varva ner ordentligt innan. Har alltid haft svårt med sömnen.
Usch vad jobbigt för dig =(
SvaraRaderaJag hade problem att sova inatt ,vaknade typ varje timme fram tills jag kom på att jag var hungrig. Gick upp och åt en smörgås sen sov jag bra. Har läst att det är ett bra tillfälle att träna avslappning också när man inte kan sova...kram
Jag förstår dig också, många år har jag spenderat med att inte kunna sova.
SvaraRadera