Jag somnade vid elva igår, vaknade vid tre inatt. Låg i över en timme och försökte sova. Mission impossible. Tillslut gav jag upp tanken på att det i huvudtaget skulle funka och begav mig ut till soffan med min bok. Där låg jag och läste och läste och läste. När klockan närmade sig 6 så började John Blund äntligen komma, men då ska ju Andreas upp när som helst och jag får ingen ro så då var det ju ingen idé att somna. Satte på hans morgonkaffe istället och sen åt vi frukost tillsammans. Jag gick och la mig i sängen igen och läste tills jag somnade. Vaknade kvart över nio och känner mig som en helt ny människa. Även om jag fortfarande fått för lite sömn så var det nog den där extra timmen som räddade mig.
Jag förstår inte varför jag ska ha dessa sömnproblem. Superjobbigt ju. Imorse när vi åt frukost var jag bitter och Andreas tyckte jag tog ut saker i förskott, men jag kan tänka miig att det är så man känner sig sen som småbarnsförälder. Kan börja grina när som helst fr man är så in i helvete trött. Eller så får man några superkrafter som gör att man klarar det bättre när man är mamma än man gjorde innan. Återstår att se..
Jag har också börjat sova dåligt... Magen är inte i vägen, men ändå ligger jag bara och vrider och vänder på mig.
SvaraRaderaFinns inget värre än trötthet :(
SvaraRaderasv: jag är bra fascinerad av att hon kan ens komma på idéen om att hon ska vara någon slags "förebild" för andra svenska kvinnor samtidigt som hon snackar så mycket skit om dem
SvaraRadera