Igår när vi hade ätit middag (tacos, mums!) så tog vi oss en promenad bort till Norremark. Jag märker att jag inte kan gå lika fort längre och Andreas tempo är inte van vid en seg tjockis så han hamnar alltid lite före och jag får säga till honom att sakta ner. Går jag fort kommer sammandragningar. Norremark fram och tillbaka är ca 5 km och det tog oss nästan 1½ timme men då var även besöket inne på ICA inräknat och där var det kö så.. :P
Inatt vaknade jag och hade ont i ryggen. Går ju snart in i tredje trimestern på graviditeten och det börjar krypa sig på krämpor. Det är jobbigt när ryggen spökar och så, känns som man inte kan göra något åt det liksom.
På Förlossningskliniken igår var det en bebis som föddes i vecka 25. Vår är enligt ultraljudet snart i vecka 27. (Enligt min mens så går vi in i vecka 28 imorrn!) Konstigt när man ser den där lilla att veta att en sån är i magen nu. Vi leker buffleken och den svarar. När pappa kommer hem från jobbet och pratar så börjar bebeisen ofta sparka. Det är så mysigt. Ett sant mirakel som jag fortfarande inte förstår hur det är möjligt.
har också börjat känna av ryggen lite, speciellt när jag går och lägger mig på kvällen, måste typ rulla ihop mig till en boll för att det ska sluta göra ont i svanken
SvaraRadera