Igårkväll var det hela havet stormar i min mage. Hon var riktigt riktigt livlig. Ont gjorde det när hon drog sina numera starka ben och fötter länge med magen och gärna trycker till vid naveln. Det är inte alls bekvämt. Eftersom jag skulle upp tidigt idag så var min tanke att få komma till ro i tid, men tji fick jag. Vid halv tolv gav jag nästan upp att hon någonsin skulle somna där inne, men fick en idé. Så jag gick runt runt vardagsrumsbordet på mattan så inte Andreas skulle vakna. Jag fick hela enkelt vagga henne till sömns. Då lugnade hon ner sig och jag gick och la mig.
Har dock vaknat och tittat på klockan iallafall var 40:e minut hela natten (ja, eller de 4,5 timmarna från att jag gick och la mig tills jag ännu en gång var vaken och insåg att nu är det inte läge att somna gott). Så nån djupsömn har man nog inte nått inatt. Ska köra Andreas till tåget om en halvtimme. Skönt att det är så pass tidigt så det inte är nån trafik. Jobbigt att det är så pass tidigt att det är mörkt. Gillar inte att köra i mörker, särskilt inte ensam.
Sen ska jag handla när Maxi öppnar och sedan sova. Hoppas det går bättre då, men det brukar funka på dagen. Konstigt att det är så. Min kropp vill verkligen att jag börjar med nattvak redan innan bebben har tittat ut.
Jag sov också oroligt, men nu har det lugnat ner sig lite. Jag försöker att varva ner ordentligt innan jag går och lägger mig och inte känna mig så nervös för allt. Kanske läsa ett kapitel i en bok och sedan sova.
SvaraRaderaMin lilla har varit som en sprattelgubbe hela tiden men senaste dagarna är hon snäll och sover när jag gör det. Samtidigt som det känns lite oroligt när hon inte rört sig på morgonskvisten, då ligger jag ofta och väntar och petar på henne tills hon gör det. Jag håller tummarna att hon vilar för förlossningen och snart vill komma ut till oss.
:)