Osocial krämpkärring

Det är vad jag ibland är. Jag är inte alls bekväm med nya människor nuförtiden. Det ska vara typ andra som man känner att man har mycket gemensamt med isåfall. Men gå på fest och sånt är bara pest. Vi var bjudna på glögg hos några kompisar igår och tänkte att vi åker dit en stund. När vi kom dit så kände vi inte en enda människa och folk skulle mer eller mindre festa till det med starkvinsglögg. Sen var det dags för tipsrunda i skogen. Alla skulle gå tillsammans. Jag ser framför mig hur jag går i snigelfart och dessutom så var magen bråkig igår och gjorde ont typ hela tiden. Alla skulle få vänta på mig och man känner sig bara obekväm. Det är skillnad med ens bästa kompisar liksom. Så vi tackade för oss. Dom blev nog inte så glada, vi ställde tydligen till det med tipsrundan för det var väl typ frågor om alla deltagare eller nåt, men jag känner att jag inte orkar med sånt längre. Vill bara sitta i lugn och ro och umgås med dom jag tycker om.

Känner mig inte bekväm med mig själv på så vis. Har gått upp 20 kg, känner mig tjock och otymplig, rör mig sakta och är en stelis som inte druckit en droppe alkohol på 8 månader (jag vet att ingen tycker att detta är fel, men man känner sig så tråkig när alla andra blir lite fnissiga och själv är man inte alls på det humöret). Folk som man inte känner blir lite på pickalurven och jag vill bara hem.

Nä, ibland måste man faktiskt göra det man själv vill och inte det andra vill. Var så skönt att komma hem och sätta sig i soffan och lägga upp fötterna. Det är inte många dagar kvar tills man är mamma nu och känner man så måste man ju få ta det lugnt.